Min historia

Skriven mars 2023

Hej! Mitt namn är Alex och jag är en beroende.

Det var med det erkännandet och dom orden där på gruppsamtalet vid kyrkan i Fjugesta som min resa började. Jag visste det inte då, men jag hade fått chansen att vända allt och jag hade fått chansen att göra det med hjälp av de mest hjälpsamma och förstående människor jag någonsin mött. Mitt substansmissbruk hade varat i stort sett hela mitt vuxna liv,  ca 15 år av frånvarande. Ett liv där jag försummade de som betydde mest och bara vältrade mig i självömkan. Jag hade förlorat kontakten med mina barn, min familj och mina "riktiga" vänner, men nu skulle jag till ett stödboende, Villa Dammgatan i Fjugesta. Jag minns att jag klev in där och kände mig så fruktansvärt misslyckad och blottad, nästan naken. Men det här stället skulle ge mig grunden som jag står på idag. Susanne och hennes team hade knepet till ett nyktert liv, det tog tid och det var jobbigt emellanåt men det betalade sig. Såklart tillbringade jag mina första dagarna på mitt rum bara för att kunna landa i vart jag befann mig och vad som skulle hända, men det var ok, för personalen förstod vad det innebär att vara blottad och rädd för förändring. Efter ett par dagar bestämde jag mig för att i alla fall försöka visa mig utanför rummet, så jag inte verkar dum (tänkte jag). Ganska direkt kände jag att dessa människor, både personal och intagna ville mig gott och inget annat. Men misstänksamhet är en biprodukt av missbruket så jag höll mig lite passiv ändå under den första veckan, så fick jag lite space för mig själv. Men under samtal med Susanne så betonade hon att jag inte hade något att förlora på att ge det en chans "du kanske hittar något", jag gav det en chans och så drog det igång. Gruppsamtal, kvällsmöten, NA-möten i Örebro, traumaterapi, gympass på Joinus och gemensamma nöjen på lördagar. Tiden gick och alla dessa hjälpmedel tillsammans med den tajta gemenskapen började ge effekt. 

När jag kom till Dammgatan, så var jag hemlös, undernärd, vilsen och uppgiven, som Susanne uttryckte det: "vingklippt". När jag lämnade Dammgatan var jag plötsligt stark, självsäker, målmedveten och "flygande". Idag har jag en fin familj, 3 döttrar som jag fått tillbaka in i mitt liv och en son plus en underbar sambo. Jag har också ett fint radhus, ett jättebra jobb som laseroperatör inom plåtindustrin och många goda genuina vänner och bekanta. Allt detta är tack vare Villa Dammgatan, utan dom så hade jag förmodligen inte klarat av att lämna missbruket utan fortfarande varit "därute", eller än värre, varit borta. Idag kan jag ta hand om problemen innan problemen tar hand om mig. Idag kan jag ta ett steg tillbaka och reflektera innan jag agerar. Jag kommer bära med mig erfarenheterna jag fick i Fjugesta resten av mitt liv. För det är tack vare insikten och verktygen jag fick som mitt liv ser ut som det gör idag.

Tack Susanne och alla ni på Dammgatan och Växaenheten för att ni fick mig att förstå att jag kunde klara det här och att det finns ett liv att leva utanför den lilla lådan som är missbruket. Och till er som vill bli nyktra och drogfria vill jag bara säga: det finns ett sätt, ge det en ärlig chans och ta emot verktygen och framför allt ge det tid. Styrkan kommer mer och mer för varje dag.

Kram Alex

Skriven januari 2020

Det började med en LVM resa, där jag protesterade mycket i början, för att sedan gå över i en innerlig känsla för att jag ville bli drogfri och nykter.
Jag har ett mångårigt missbruk, som har många bottnar, Har levt större delen av mitt vuxna liv i någon form av missbruk, så jag var otroligt trött på mig själv och alla undanflykter.
5 månader på LVM, där jag hade turen att få bra kontakt med personer som förstod att jag verkligen ville något positivt. Det var därför jag fick 2 förslag att satsa på- Den ena var Villa Dammgatan / Växa-enheten i Fjugesta och det andra var en ren och skär 12 stegs-behandling, och min kp sa så här; "jag tror Fjugesta är något för dig". Sagt och gjort det åtföljdes av studiebesök och magkänslan är alltid sann och ärlig så jag satsade på Villa Dammgatan i Fjugesta.

Det skulle visa sig vara en vinstlott, om jag ska titta tillbaka lite så har jag vuxit enormt mycket på ca 1 år i Fjugesta, jag tror på att jag besitter mycket bra energi ock kapacitet.
Jag har fått börja om helt från början, jag trodde från början att jag hade mycket driv och energi men riktigt så enkelt var det inte. Jag kunde vara väldigt dömande gentemot andra och trodde nog på allvar att det skulle vara så. Ska jag vara ärlig så har jag förvägrat mig själv rätten till att ha ett gott liv.
Jag har fått tänka helt utanför boxen och söka svar på helt annat sätt. Jag fann tex. genom meditation och alternativa tillvägagångssätt att jag började växa i tron på mig själv och andra. Jag fann ett fint sätt att ge mig själv ett lugn som inte medicin kunnat ge mig på långa vägar. Jag vågar i dag att öppet prata om mina känslor och drömmar, jag känner inga spärrar på det sätt som jag alltid upplevt tidigare. Framförallt så är jag betydligt ödmjukare inför livet och jag förstår värdet av att kunna känna på riktigt. Jag måste säga att jag fått positiv uppmuntran att gå från när jag stått still och jag får hjälp i att sträva åt rätt håll. Jag har aldrig varit med om den enkelhet m.m. som Villa Dammgatan har som mantra, det finns inget so heter vi och dom. Vi är alla människor som vill framåt i livet och jag ljuger inte om jag säger så här, att om du är ärlig och kräver det samma tillbaka och är villig till förändring och beredd att prova på nya saker, då kan jag varmt rekommendera Villa Dammgatan.

'Så mitt råd är att testa och våga gå emot dina känslor och se vad som händer, ge dig själv 6 månader och kolla efter den tiden hur du mår, med eget engagemang och en tro på att det går kommer man långt. Klart att en del dagar är mörka, så är det och jag tror att de finns för att vi ska kunna uppskatta det positiva i livet.
Jag är tacksam för den hjälp och det stöd som jag har fått och jag vet att gör jag det jag ska så finns det människor som backar upp när jag behöver.
Att gå ifrån botten och att i nuläget ha en tro på livet och att det kommer bli bra, det är stort. Något som jag inte vågat tro på. Det är som regel bra stämning bland de boende och de flesta försöker hjälpa varandra. Det är en av hemligheterna, och att våga gå utanför bekvämlighetszonen. Man får möjlighet att komma igång med träning och komma i bra form, det finns egentligen inga begränsningar för hur det kan bli. Mycket egentid och det gäller att hitta sin grej med, så den som letar efter ett ställe där man blir bortklemad/dalta med, blir besviken.

Skriven januari 2019

När jag kom till Dammgatan via Växa Enheten så var jag verkligen slut som människa, både psykiskt och fysiskt. Några månader innan så hade jag sökt hjälp via socialen och tillbringat 5 månader på ett av Sveriges strängaste behandlingshem där behandlingen bestod av bestraffning och " köra ner 12 stegs behandlingen i halsen på oss" 

På Dammgatan var det helt tvärt om, här fick jag eget rum som inte hade den där tunga instruktions känslan, rummet och hela huset hade en trevlig hemkänsla över sig. Jag fick ha min mobil så att jag kunde ha kontakt med min son och hade videosamtal via deras Wi-fi nät. Det var något som var väldigt uppskattat. Det fanns 2 tv apparater med för många Tv kanaler och Netflix. Personalen är väldigt hjälpsamma.
När jag kom så hade jag problem med kläder, det började bli vinter och jag ägde en tunn sommarjacka och ett par sjukt slitna skor. Jag försökte få hjälp ifrån soc. med klädbidrag men utan resultat. Jag bad Susanne ägaren av Dammgatan om hjälp med att samtala med soc. Efter några dagar kom hon och sa "kom så åker vi och handlar". Hon tog med mig och handlade ytterkläder och utrustning så jag kunde ta del av fysisk träning på gymmet som alla på Dammgatan får ta del av. Det finns tillgång till läkarkontakt i Örebro, det var väldigt viktigt för mig för mitt psyke var kört i botten, jag var verkligen slut som artist.
Dammgatan till skillnad från tidigare instruktioner ser hela människan och går inte efter några ramar, för sanningen är att även om vi har liknande problem så är vi alla olika. Dom erbjuder behandling igenom en mix av KBT och 12 stegsbehandling. Terapeuten Urban sa till mig när jag var ny här, att ge oss en chans att hjälpa dig så kommer det här bli bra!! Snabbt som fan tänkte jag att dom orden har jag hört på alla ställen jag varit på innan, vilket är sammanlagt 5 andra behandlingshem, men sanningen är att Växa Enheten ihop med Dammgatan erbjuder lösningar som jag inte trodde var möjliga. Det senaste som hände mig var att dom kommer skicka iväg mig på en intensiv kurs för att ta körkort.

Dom kräver enbart en sak, att man är ärlig och gör allt i sin makt för att ta ansvar för sin sjukdom och att man ärligt vill få en bestående nykterhet. Så när jag inte försökte hussla och fula mig så finns det inget som är omöjligt. Dammgatan hjälper mig med allt i livet, inte bara missbruket.